Precis som så många andra just nu jobbar jag mycket mer hemifrån än jag brukar. Det kan på många vis vara skönt och rofyllt men den här tiden har helt kastat om den vanliga ordningen. Först var jag frustrerad, orolig och stressad över hur det skulle gå med jobb och inkomster. Men efter hand har jag lugnat ner mig. Det är som om den här tystnaden, vilan, ensamheten också får mig att se helt nya delar av mig själv och tillvaron. Det är som om jag börjar lyssna på ett sätt som jag inte lyssnat på väldigt länge. Lyssnandet inåt och lyssnandet utåt. Det finns röster därute som är intressanta att lyssna på just nu och den inre rösten är också den där och gör sig påmind. Mitt i krisen spirar något nytt. Som det ska vara i kriser. Krisen erbjuder alltid en möjlighet till utveckling och förändring. Vi ber aldrig om den, den bara drabbar oss. Först reagerar vi kanske med ilska, frustration och uppgivenhet. Efter ett tag börjar vi acceptera läget och börjar fungera kring vad vi kan göra och lära. Där kan nästan vad som helst uppstå om vi tillåter det. I tomrummet föds kreativiteten.
