Sommaren. Känn på ordet. Mjukt och böljande.
Det kom en sommar. Den är nu redan här. Jag reser med tåg genom ett försommar grönt landskap i den sena kvällen och njuter av den första sommaren i Sverige på några år. Jag har vistats i södra Frankrike. Där allt är annorlunda. Underbart men inte som den svenska sommaren. Här finns ett djup och en kraft. För att det är den här jorden, den här himlen, de här träden, bergen, blommorna som jag känt och känner.
Det är om sommaren som vi ska hinna känna in. Träffa dem vi kanske sällan träffar. Som vi kan dra ner på tempot och njuta av den här tiden av lite vila och få stanna upp bland grönska, under sol och i vatten. Jag längtar fast jag redan är här. Efter det som ska komma. I natt, imorgon och nästa dag igen.
För trots att världen är mer oförutsägbar än någonsin känner jag ett lugn och en visshet om att det finns något beständigt och verkligt. Och det finns här omkring mig. Just nu. Sommaren är här.